_FYR023-IS06
FYR023-IS06


CD

Release date: June 17th, 2013

Produced by Emil Strandberg
Executive producer: Patric Thorman
Recorded at Fylkingen by Göran Stegborn
Mixed and mastered by Göran Stegborn

Design by Patric Thorman
Photos by Micke Keysendal


This records was partly funded by:




01. It Is Night And I Am Lost (33:24)




5 stars
(Ave. rating: 5
from 5 votes.)








Strandberg/Sandell/Thorman
It Is Night And I Am Lost
# FYR023-IS06

It is night and I am lost is the second album from this improvising trio. As the title suggests, this is music that searches its way. In the dark - music has no sight - sounds emerge to lead us on, and then, just as sudden, disappear again. These are three voices that, just as the cover photos, are seperated. The cards are shuffled, though, and the leading role is played by turns.

Emil Strandberg, Sten Sandell and Patric Thorman have played together since 2006 and have performed in, among other places, Copenhagen, Oslo and Nicosia. The group's frist album, Stockholm Sweden Polyphony, was released in 2009.





Emil Strandberg - trumpet
Sten Sandell - piano
Patric Thorman - double bass










Tror man att trion i Strandberg, Sandell & Thorman har gått vilse på nya skivan It is night and I am lost, så har man fel enligt Björn G Stenberg.

Jazz. När man ser albumtiteln It is night and I am lost och hör det frisinnade spelet kan man för en stund frestas att tro att det är tre herrar som gått vilse i musiken. Men när man lyssnar närmare framstår i stället tydligt med vilken stor lyhördhet pianisten Sten Sandell, trumpetaren Emil Strandberg och basisten Patric Thorman har i sitt samspel. Här handlar det om fri improvisation, men i det musikaliska mörkret lyser man upp för varandra. även deras förra gemensamma album rekommenderas för älskare av frijazz.

Björn G Stenberg (Uppsala Nya Tidning)



Hittar nya mötesplatser för klanger och stämningslägen

Senast jag hörde något ifrån trion med trumpetaren Emil Strandberg, pianisten Sten Sandell och basisten Patric Thorman var på skivan Swedish Polyphony från 2009. Nu är de tillbaka med ett album, inspelat på Fylkingen hösten 2012, som med framgång utforskar det ständigt flytande gränslandet mellan konst- och improvisationsmusik.

Kanske skulle jag i dessa tider använda benämningen minialbum, eftersom speltiden är blott 33 minuter och 24 sekunder. Men det är väl använd tid, under vilken de tre musikerna frigör sig från fyrkantig formalism och oavbrutet hittar nya mötesplatser för klanger och stämningslägen.

även om den musikaliska terrängen kan uppfattas som tämligen svårforcerad är den onekligen fascinerande utifrån sin oförutsägbarhet och har en avgjort renande effekt. Avsaknaden av trummor bidrar till, utan att vara avgörande för, att musiken aldrig når särskilt högt på brutalitetsskalan.

Istället präglas samspelet de tre musikerna emellan av en koncentration där den försiktighet som kan anas bara är bedräglig.

Peter Bornemar (DIGjazz)



The Swedish improvising trio of trumpeter Emil Strandberg, pianist Sten Sandell and bassist Patric Thorman has played together since 2006. Its first recording, Stockholm Sweden Polyphony (Found You Recording, 2009), signaled the many directions that these experienced and resourceful improvisers were beginning to explore. The trio kept performing while Strandberg and Thorman also collaborated with American cellist Fred Lonberg-Holm's quintet, Seval.

The trio's sophomore recording features only the title piece, a 33-minute sonic journey into the unknown. As the title suggests, the musicians do not structure the flow of sounds or surrender to any musical convention or genre. With no leader, and with a focused and restrained atmosphere, the sounds emerge, float for brief moments, and begin their search; the trio lets the sounds go into silence as soon as the fragmented interplay evaporates, enabling new sounds to begin. The trio's three contrasting voices sound as if they are going in separate ways, yet a delicate balance is negotiated, demanding patience and deep listening to each others' ideas, even to form short and tight themes. Strandberg begins the improvisation with short phrases that have a clear, round tone and an almost jazz-tinged sound, but later joins Sandell and Thorman's experimental searches and exploration of extended techniques, with vocalized sounds. Sandell's playing is more abstract and poetic, opting for the suggestive more than the emphasized, while Thorman's sensitive additions are articulated with great reserve.

A masterful improvised performance.

Eyal Hareuveni (All About Jazz)



Trion Emil Strandberg, trumpet, Sten Sandell, piano, och Patric Thorman, bas, är tillbaka med nytt improviserat album där de ånyo mjukar upp idiomen på ett givande sätt. Det pendlar mellan jazz och konstmusik - och ibland stannar det upp där mittemellan - lite beroende på vem som befinner sig i centrum. Framförallt Sten Sandell har ju ofta en dragning åt det konstmusikaliska hållet medan Emil Strandberg går åt jazzen. Thorman spelar bra och känsligt men är sällan den tongivande. Vad som kännetecknar denna trio är dess koncentrerade sound, där frånvaron av trummor är en väsentlig förutsättning. Koncentrationen gränsar ibland till en försiktighet - vilken dock vägs upp av ett resolut spel även när de tassar. Det blir således aldrig osäkert. överlag är det en vacker skiva, Emil Strandberg spelar, framförallt i inledningen, mycket klart och tydligt. Han artikulerar fint och de korta klangerna tycks förvandlas till ord i en intressant berättelse med tillbakahållet temperament. Kontrasten är stor mot Sandells såväl ivriga som lite kantiga framtoning. Burdus blir han dock aldrig. Om än skivan består av enbart ett 33 minuter långt stycke delar inskjutna tystnader upp det. Mer som variationer på ett tema än väsenskilda förändringar dock. Albumet släpps den 17 juni.

Magnus Nygren (Sound Of Music)



Behagligt och tankfullt. Emil Strandberg börjar i ett begränsat och dämpat register med att karva fram enkla melodier och långsamma utsagor, likt en försiktig Miles Davis på väg i hiss till galgen (musik till Louis Malles film med samma namn 1958). Han prövar, pyser och viskar. Patric Thorman bas ser till att de inte trampar ner i blöthålen. Sten Sandell bereder plats för de mjuka trumpetljuden med taggarna utåt. Skyddar samtidigt som han själv kommenterar och skjuter på med drivande dova ostinaton. Pianot tar på sig ett bredare uppdrag, klingar åldrat trä, rostjärn och blänkande metall där trumpeten är jord och torv. Kontrasten ger spänningen och det hela kan också påminna om trumpetaren Bill Dixons spelningar med Tony Oxley och Barry Guy, med den skillnaden att man kan höra ett sorts mentorskap hos Sten Sandell. Det är ingen föreställning vi lyssnar till, utan en undersökning och ett stycke undervisning. Delad i tio korta avsnitt pågår musiken i dryga 33 minuter i ett enda sjok med omstarter. Nattstämning absolut. Vilse? Det finns nog fler vägar.

Leif Carlsson, Lira 3 2013







Press release
English (.pdf)

Press images
Hi-res. (.zip)

Album cover
1500x1500 px. (.jpg)

If you would like a pressrelease in a different language please contact us!