_FYR029
FYR029


CD

Release date: May 28, 2014

Produced by Klas Nevrin
Recorded live at Teaterstudio Lederman.
Recorded, mixed & mastered by Jon Fält & Petter Hölaas at Intelligent Sound, Kungsängen.

Executive producer: Joakim Simonsson

Cover painting by Moa Ceder
Art direction by Patric Thorman

Website: www.ensemble.nevrin.se



01. Marvelous Lou (13:47)
02. Progressions in D (8:45)
03: Quasi-Flamenco (10:51)
04: Emersonian Cadenzas (6:40)
05: Musica ricercata no. 7 (5:34)
06: Revamped (9:50)
07: Extoning (8:43)

All music by Klas Nevrin (STIM/NcB), except track "Musica ricercata no. 7" by György Ligeti




3 stars
(Ave. rating: 3
from 1 votes.)








Klas Nevrin Ensemble
Live At Lederman
# FYR029

This CD was recorded a magical evening called "Lucia", live at Teaterstudio Lederman in Stockholm. Klas Nevrin Ensemble is an exciting collaboration between five creative musicians otherwise working in groups as diverse as Yun Kan 10, Barry Guy New Orchestra, The Schematics, Fens, Saigon, Music is the weapon, and Robric's Nest. The result is a highly original and intense exploration of the possibilities of improvisation through a myriad of methods, sounds and moods.

The original compositions are inspired by a variety of sources - from "classical composers" such as Chopin, Ives and Ligeti, to microtonality, world music and jazz. Moving freely between constrained minimalistic compositions, world music grooves, lyrical melodies and expressionistic improvisations, this group is an unusual and valuable voice in contemporary improvisation.





Klas Nevrin - Piano, Zither & Keyboards
Per Texas Johansson - Clarinets & Tenor Saxophone
Katt Hernandez - Violin
Vilhelm Bromander - Double Bass
Ricard Österstam - Drums










Det börjar inkännande, med prövande klanger som en gång svenska Iskra eller Art Ensemble of Chicago. Kompositionerna vandrar eftertänksamt längs en tankebana som inte direkt är linjär, en ny sammansättning som ändå ter sig rätt självklar i efterhand. Musiken cirklar runt både Charles Ives och öppna prärier, Bill Frisell, modern mikrotonalitet och spräcklig tenorsax - men den tänker sitt. Både långsam lyrisk melodiomfamning som i Quasi-Flamenco och ett klassiskt friläggande av hjärtrötterna som i Revamped. Den försynta fiolen kommunicerar liksom inifrån och arbetar sig ut mot lyssnaren, det yvigare träblåset gör på sätt och vis tvärtom, fångar lyssnaren först. Båda fungerar.

Kvintetten med Klas Nevrin på flygel, elförstärkta tangentbord, cittra och kompositioner (utom ett stycke av György Ligeti), Per Texas Johansson på klarinetter och tenorsax, Katt Hernandez fiol, Vilhelm Bromander kontrabas och Ricard österstam trummor utgör en ensemble där tanke och fantasi föder varandra. Teaterstudio Lederman har än en gång varit en utmärkt spelplats, och det beror väl inte bara på foajéns disiga speglar där man måste skärpa sin föreställningsförmåga för att kunna skåda in i dem.

Leif Carlsson (Lira)



Swedish pianist and composer Klas Nevrin, known for his ongoing collaborations with reed player Fredrik Ljungkvist in Ljungkvist's bands Yun Kan 5 and Yun Kan 10 and in the Norwegian- Swedish quartet Honeyleap, suggests a new arresting sonic aesthetic in his new solo album. His compositions forge a middle path between the rock-inspired lineage of free jazz and the ultra- minimalist school of contemporary improvisation, without settling for any of these contrasting aesthetics. Furthermore, Nevrin applied alternative, non-Western micro-tonal intonation systems to his compositions, such as the Indian Raga or the Balinese Gamelan, following innovative composers and improvisers who were inspired by such systems as Joe Maneri, Terry Riley and Lou Harrison, and added compositional structures inspired by composers like Charles Ives and György Ligeti.

Nevrin Ensemble is comprised of drummer Ricard österstam, who worked with Nervin in the group Fancy Machine during the nineties, violinist Katt Hernandez, who played with him in Yun Kan 10, acclaimed reed player Per "Texas" Johansson and double bassist Vilhelm Bromander. All perform the intricate, demanding cerebral compositions with impressive command and imagination. The ensemble realizes Nevrin's vision with impressive flexibility and precision. It creates a rich dynamic spectrum, a timbre or sound color that blends a large variety of acoustic and electronic sounds. They play at a very low volume without losing expression and color, shift organically between symmetric and asymmetric tempos and offer a provocative listening experience that does not commit itself to any school.

Nevrin wisely weaves together distant musical universes as on "Marvelous Lou," an imaginative homage to Harrison, where he applies a Harrison devised scale blending the Western, just intonation twelve notes with Far- Eastern, Indonesian quarter-tones. "Quasi-Flamenco" beautifully bridges a blues scale with the rhythmic style of Flamenco called solea, enjoying nuanced layering of shifting tempos. The interpretation of Ligeti's "Musica ricercata no. 7" enables österstam to improvise freely and playfully, contrasting the grave spirit written in Ligeti score. This playful approach is applied again on "Extoning", a term used by voice therapists, which means to hum or make a sound while breathing out. The ensemble revises this form of minimalist sonic articulation, with great focus of detail and color variation.

The album was recorded live in Stockholm on the Lucia evening, the Swedish festival on the 13th of December. On this date, in the midst of deep, wintry darkness, the slow return of light is celebrated. It is traditionally believed that on such nights unnatural beings are in motion and benevolent forces are beseeched. The highly original compositions and masterful performances suggest that supernatural forces were in motion and affected the magical music

Eyal Hareuveni (All About Jazz)



Vad som vanligen avses med musikalisk minimalism har egentligen inget med fåtal att göra; ett känt stycke av Steve Reich framförs till exempel av hela trettio musiker. även om pianisten Klas Nevrin kanske inte listar Reich (han nämner dock Terry Riley) bland sina influenser finns det skäl att dra den parallellen. Det handlar om subtilt applicerade lager av klanger, mikrotonaliteter och dynamiska skeenden. Samtidigt arbetar Nevrins femmannaensemble i hög grad med improvisation, vilket också innebär ett släktskap med den friare jazzen och en musiker som (även omnämnd) Joe Maneri. Inslag av gamelan återknyter till Reich, men Nevrin söker sig också till György Ligeti och mot Charles Ives ackordstrukturer. Bland många andra och mycket annat.

Johannes Cornell (DN)



Det här är musik som trotsar alla försök till kategorisering. Här märks spår av jazz, klassiskt, världsmusik, gamelanklanger… Inte lättuggat, men välgörande med lite kli och fullkorn bland alla musikaliskt färdigskurna franskbröd!

Musikerna är lyhörda och (fri-)modiga. För egen del får jag ut mest av dylikt improviserad musik genom att få vara närvarande och bevittna processen vid en konsert, hur de reagerar på varandras spel, hur de kommenterar och opponerar sig, bygger upp och raserar.

I en tillplattad och definitiv CD-version fördunklas många av de kvaliteterna och gör mig därmed mindre angelägen. Men kvintetten gör Ligetis ”Musica ricercata” spännande och kontrastrik!

Gunnar Ekermo (Corren)



Klaviaturspelaren Klas Nevrin är en alltför sällanbesjungen nydanare inom svensk improvisationsmusik och frispråksjazz. Mest känd är han måhända för att vara medlem i de av Fredrik Ljungkvist anförda konstellationerna Yun Kan 5 och Yun Kan 10, men samspelar med Ljungkvist också i den svensk-norska gruppen Honeyleap och i trion Third med basisten Joe Williamson. Därutöver har Nevrin duon CasualIntimacy med bansuriflöjtiten Richard Ekre-Suzzi och dessutom en egen trio med trumslagaren Ricard österstam och basisten Vilhelm Bromander.

För att inte tala om denna hans synnerligen spännande ensemble, som förutom österstam och Bromander utgörs av Per ”Texas” Johansson på klarinetter och saxofon samt Katt Hernandez på violin.

Albumet spelades in på Teaterstudio Lederman i december förra året, och innehåller sju kompositioner som både vad gäller innehåll och struktur är synnerligen disparata. Här finns inslag av mikropolyfoni, atonal dodekafoni och minimalism hämtade från det konstmusikaliska familjeträdet, men också av klassisk jazz med hårdsvängsrytmik och världskulturmusik.

Klas Nevrin står bakom allt material utom den distinkt repetitiva Musica Rice rata no. 7, som bär György Ligetis signatur, och den röda tråden - med intrikat samspel och nyanser som läggs som lager på lager - löper genom alltsammas på ett imponerande obesvärat sätt.

även om musiken utan tvekan är resultatet av ett kollektivt skapande av klangbilder och klangmönster är det Nevrins spel på flygel och cittra, Per "Texas" Johanssons fluffiga klarinetter och Katt Hernandez hetsiga violin som sätter mest färg och prägel på ett album som all subtil oordning till trots formligen skriker efter att spelas om och om igen.

Peter Bornemar (DIG Jazz)







Press release
English (.pdf)

Press images
Hi-res. (.zip)

Album cover
1500x1500 px. (.jpg)

If you would like a pressrelease in a different language please contact us!